Berättelsen om en bild

Eller berättelsen om en bil? (Foto: Kjell Hällsten)

På en av väggarna inne i klubbens kansli på Sannerudsvallen har det i många år hängt en gammal bild på åtta glada friidrottare. När kansliet tömdes gick dock bilden i backen, glaset sprack och vem vet om bilden hamnar på väggen uppe i tornet eller inte i framtiden. Så låt oss ta det säkra före det osäkra och bevara den också här.

Bilden är tagen på en OK-mack, eller i alla fall i dess absoluta närhet, i norrbottniska Boden. Detta eftersom det var i just Boden som den sommarens ungdoms-SM arrangerades medan juniorerna huserade knappt fyra mil söderut, alltså i Luleå. Det exakta datumet för uppställningen och själva knäppandet av bilden, med analog kamera, är inte hundra procent fastställt, men kan i alla fall ringas in till femte, sjätte eller möjligen sjunde augusti den magiska fotbollssommaren 1994.

Som den skarpögde redan har lagt märke till står det VBB Viak på både bilen och tävlingsdräkterna och det ena har förstås med det andra att göra. Detta år hade klubben, liksom många andra klubbar i Sverige, skaffat nya dräkter av märket Reebok. Att det förhöll sig på detta vis berodde på att Reebok dels sponsrade svenska friidrottsförbundet sedan sommaren innan och i ytterligare tio år framåt, dels för att Reebok gjorde en rejäl satsning på friidrott vid just den här tiden. Veckan efter att den här bilden togs arrangerades EM i Helsingfors och många var de länder, förutom Sverige då, som sprang runt i likadana om än olikfärgade kläder av samma märke.

Kanske är det lite ovant för någon att idag se Kils AIK:s aktiva i nästan helsvarta dräkter, men ni kan i så fall vara lugna, det var nämligen ovant också för oss. Nu för tiden är det ju övervägande gult som gäller, men fram till och med 1991 var det rött på både längden och tvären. I alla fall för det allra mesta.

Det stora vinröda bensinslukande monstret bakom de åtta på bilden står inte där bara en slump, utan det var alltså en bil som sponsorn VBB Viak tillhandahöll under dagarna i Norrbotten för att förenkla resandet mellan Boden, där vi alla bodde, och Luleå, där hälften av oss tävlade.

Noterbart, innan vi går vidare till att berätta hur det gick i de där SM-tävlingarna och varför bilden fått hänga på väggen i så många år, är att det också var lite andra åldersindelningar på ungdoms- och junior-SM på den där tiden. Ungdoms-SM i Boden var för 15- och 16-åringar i varsin åldersklass medan junior-SM i Luleå var för 18- respektive 22-åringar i varsin åldersklass. Så var också det utrett.

Nåväl, låt oss då presentera oktetten på bilden för er få som ännu inte lyckats med konststycket att identifiera dem allihop:

Stående från vänster:
Christian Andersson, vars pappa var den som jobbade på VBB Viak och styrde upp sponsring och bil, slutade femma i pojkar 18 höjdhopp på tangerade personbästat 1.99.
Markus Nordanstig knep två medaljer i de båda horisontella hoppen i pojkar 15: brons i längdhopp på 6.14 och silver i tresteg med 13.32.

Stefan Holm vann höjdhoppet i pojkar 18 på 2.14 och kom senare i livet att bli den som skrev den här artikeln eftersom någon var tvungen att göra det.

Mattias Hällsten knep silver i pojkar 16 höjdhopp på 1.95. Vann gjorde den i friidrottskretsar kanske inte helt obekante Yannick Tregaro på två centimeter högre.

Sittande från vänster:
Camilla Mattsson tog silver i diskus i ålderklassen kvinnor 22 med resultatet 46.64 och kan än idag ses i diskusringen på Sannerudsvallen om somrarna.

Angela Åkesson tog också hon en silvermedalj, i flickor 15 kula på 12.04, och blev dessutom femma i diskus på 30.14.

Carola Jansson sprang hem silver på 100 meter med 12.65w (12.62 i godkänd vind i semifinalen) och guld på samma distans med häckar på 14.46. Känns Carola igen så jobbar hon idag som ungdomscoach i Kils kommun.

Linda Johansson, sist men inte minst, vann diskusen för flickor 18 på 41.26.

Sammanfattningsvis tog alltså åtta ungdomar och juniorer, och förstås några tränare och föräldrar också, tåget hela vägen från Kil till Boden (och det är en resa som nästan förtjänar ett eget inlägg framöver bara den) och gjorde elva starter som gav nio medaljer (tre guld, fem silver och ett brons) och två femteplatser. Sen tog vi tåget hem igen, satte bilden på oss inom glas och ram och hängde upp den på en vägg inne på kansliet - och knappt trettiotvå år senare hamnade den dessutom på klubbens hemsida. Och det hade ingen kunnat ana när den togs den där augustidagen 1994.